I Flen var det många hundar och lukter som skulle gås igenom av Strumpan. Nosen gick röd :). Hon drog som aldri förr och jag var nära på att drutta i backen, tur det inte var ett lydnadsprov.
Hon var jätteduktig. Det är många moment som ska avklaras och hon ska, utan hjälp lösa de problem som uppstår. Tex att Strumpan och jag helt fredligt står still och så kommer 2 spöken och närmar sig oss.
Strumpan: "What to do? Morr, morr måste ju varna och varför reagerar inte Jonkan, är hon knäpp. MORR!!! Reser lite ragg oxå.
Och nu går hon fram mot spökena, What the... Ska jag fly eller ska jag stanna? Vänta lite, hon pratar med ena spöket och säger mitt namn. Spöket pratar också. Jonkan tar av huvan och det verkar som om det är en människa där!! Jag smyger fram, se där, en tjej! Guuud va härligt! Måste hoppa upp på henne för att jag är sååååå glad och lättad :)".
Nåt sånt kanske Strumpan tänkte...vad vet jag, hon löste problemet i alla fall.
Ett annat moment var "Dumpe" som helt plötsligt åkte upp när vi gick på en stig. Sen skulle Strumpan våga gå fram och nosa, gick bra efter en liten lov för att få upp morskheten :)
Och för bilden nedan tänker säkert Strumpan: "Och här är min allra bästa vän, hon är såååå snäll och go mot mig. Jag får allt jag vill och behöver för att må bra. Hon är bäst!"
Eller... vad tänker hon egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar