Har tömkört min prins. Han var hårt taggad och brallade galet vilket gjorde att jag tappade honom! Sträckte mig i låret och hoppades han inte skulle trassla in sig i selen som friskt flaxade efter honom som en blodtörstig jägare. (Eller det var säkert så Futte själv uppfattade det iom att han aldrig ville stanna) Tillslut tog den ångestfulla stunden slut och han stannade hel, utan intrasslade ben, och frustande som en tjur. Sen fortsatte vi i en lugnare takt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar